tuvaochsaga

Ibland blir jag så förbannat arg på mig själv. Sen i början på Juli har jag varit utan iPod för att min hade en helt svart skärm. Jag försökte starta den men skärmen gav mig inga livstecken. Inte heller när jag försökte resetta den ville den uppstå. Jag tog det tragiska beskedet om min iPod, drog en djup suck och svor över att jag inte alls har råd att fixa mig en ny på flera månaders tid. Så idag när jag packar inför GBg med blandade känslor tar jag ser vad som händer om jag kopplar den till laddaren och sedan laddaren till datorn och vad händer inte?! Jo, den ger ifrån sig några blinkningar och börjar sedan ladda och nu är den fullt frisk igen. Måste jag erkänna så fruktansvärt tydligt? Den hade bara laddat ur och inte alls gått och dött. Jag har med andra ord varit musiklös under en halv sommar för att jag inte fattade att den behövde laddas om. Suck.

Och om det inte var nog med det, jag har sen  midsommar letat efter en väska som jag tycker om men inte funnit den någonstans. I mitt huvud har jag anklagat både den ena och den andre för att vara rjuvar och sedan har jag blivit less på mig själv eftersom jag säkert glömt den någonstans, jäkla pucko. Men nixt, den låg under min hög med elände (elektronik, papper och diverse) som jag tog tag i nu eftersom jag ska packa ner.

Oj, oj, oj. Jag vet inte vad som är värsta. Att mamma alltid har rätt när det gäller mitt stökiga rum eller att jag inte har bättre koll på min iPod.

LOVE
T