tuvaochsaga

Okej, det här känns mindre bra. Jag lyssnar på radion, tantalonan som ska föreställa programledaren upplyser om att det nu blir musik á la Johan Palm. Åååå, tänker jag. Suck, lilltönten har slagit sig in i radiovärlden och kommer förgifta tre minuter av mitt liv med hans Emma-Lee. Jag gillar inte snubben, förlåt herr plåt men han tilltalar mig inte. Alla hysteriska små flickor som gråter tills tårarna blir blod när det ser honom och får andnöd får mig att vilja spy rakt ut. Det är patetiskt. Under tiden i idol var han nobody. Helt seriöst, pojken hade inte gjort någonting. Varför denna beundran av en människa som inte åstakommit ett jota? Okej nog med riset.


Johan, jag är helt klart skyldig dig en ursäkt. När Emma-Lee drog igång öppnades min mun och hakan åkte ner och så satt jag under låtens gång och mös. Målbrottet var bra för dig och jag gillar låten. Det är rockigt poppigt och helt enkelt shysst musik. Så nu kan flicksnörerna faktiskt ha något att beundra Mjölbys blondie för. Och ja, ledsen Palmen för att jag inte gillade dig förr men helt seriöst, du förtjänar det inte förän nu så det kanske är som det ska ändå.

Grymt Johan!!
T