tuvaochsaga

Jag vaknade tidigare idag och kände en obehaglig känsla i ryggen. Joda Tuva, du har sovit knasigt efter ett corepass vilket resulterar i att du inte kan sitta upp ordentligt, inte kan knyta skorna utan stånk och stön samt grinar illa varje gång en för hastig rörelse utförs. Suck, ibland blir jag bara så less. Men jag är inte den som bara sitter och tycker synd om mig själv, icke sa nicke. Jag tog ut Tuffs på morgonpromenaden, släpade mig runt och önskade för varje steg att jag kunde skära av någon del av ryggen så smärtan skulle upphöra. Där efter gick jag in och gjorde en rostad macka med ost och marmelad, kokade kaffe och gjorde en jordgubbssmoothie. Tog med min frukost och nu sitter (läs: ligger med ett tappert försök att sitta) jag här i soffan med datorn i knät, två superstora kuddar bakom ryggen och lyssnar på Michael Jackson.  Dock förtjänar jag någon mer form av tröst för mitt värkande handikapp och sätter därför in en bild på snyggingen Robert Buckley. Hoho, detta är skönhet. Nu mår jag bra.
 


Ja, älskling, jag tar gärna en kopp kaffe till. Tack.

/ T