Godmorgon och förlåt.
Det är verkligen dåligt av mig att uppdatera så sällan men som S berättade var vi i Rålis hela eftermiddagen och sen när jag kom hem åkte jag och mams på yoga (rosévin + yoga = inte allt för bra kombination). Därefter traskade jag upp till Bobby&Johanna för lite jordgubbste. Bobby&Johanna låter så himla bra att säga, det liksom lägger sig perfekt i munnen och flyter på. Ödet eller vad? Däremot kom vi fram till att stjärtjuice nog var det fulaste ordet som finns...om de nu finns? Äckligt låter det i alla fall.
Sen måste jag be om ursäkt för att jag är slarvig när jag skriver. Läste igenom mitt inlägg jag skrev igår och ser att vissa ord är helt oförståliga för att jag varit slarvig. slut på det nu, Jag ska bli en mer nogrann människa, i alla fall när jag bloggar.
Naiv och öppen eller realistisk och cynisk?
Jobbigt det där alltså, jag har så svårt att tro det bästa om saker och tycker verkligen inte om att visa mig på något sätt sårbar. I stället bygger jag upp en mur av sten och låter allt som vill komma in studsa mot väggen, bra som dåliga. För det vet man ju inte, om de är bra eller dåliga alltså. Man vet ju inte vad som är rätt om man inte släpper in och kollar om det är det? Fast då finns det även en risk att man blir sårad vilket känns alldeles för jobbigt för att klara av, just nu i alla fall. Man kan se det på mina vänner, de som står mig närmast har jag känt väldigt länge och det är bara mina närmaste, som är två tre stycken, som jag faktiskt kan öppna mig så att det blir lätt att hugga. De är de enda jag litar på så mycket att jag låter mig vara så sårbar för de, tillit kan de kanske heta och det är verkligen en ära för dem skulle jag påstå. Tack.
Dags att dricka kafffe,
T
Sen måste jag be om ursäkt för att jag är slarvig när jag skriver. Läste igenom mitt inlägg jag skrev igår och ser att vissa ord är helt oförståliga för att jag varit slarvig. slut på det nu, Jag ska bli en mer nogrann människa, i alla fall när jag bloggar.
Naiv och öppen eller realistisk och cynisk?
Jobbigt det där alltså, jag har så svårt att tro det bästa om saker och tycker verkligen inte om att visa mig på något sätt sårbar. I stället bygger jag upp en mur av sten och låter allt som vill komma in studsa mot väggen, bra som dåliga. För det vet man ju inte, om de är bra eller dåliga alltså. Man vet ju inte vad som är rätt om man inte släpper in och kollar om det är det? Fast då finns det även en risk att man blir sårad vilket känns alldeles för jobbigt för att klara av, just nu i alla fall. Man kan se det på mina vänner, de som står mig närmast har jag känt väldigt länge och det är bara mina närmaste, som är två tre stycken, som jag faktiskt kan öppna mig så att det blir lätt att hugga. De är de enda jag litar på så mycket att jag låter mig vara så sårbar för de, tillit kan de kanske heta och det är verkligen en ära för dem skulle jag påstå. Tack.
Dags att dricka kafffe,
T
Kommentarer
Trackback
