Tatoo

Jag vill verkligen göra den här tatueringen. Den ska sitta på skulderbladet, upp mot axeln. Den betyder mycket för mig eftersom den symboliserar min mormor som gick bort för snart ett år sedan. JAG SAKNAR DIG.



Är det detta pengarna jag tjänar ska gå till? Ja, jag tror det.

T

Flying without wings

Jag borde gå och lägga mig eller i alla fall dra mig mot tv'n och se lite på sex and the city. Är redan hemma och borde verkligen utnyttja det. Fick gå tidigare eftersom jag föll med en massa disk och fick skär sår i händerna, det är inte jätte farligt men jag blev ganska rädd.

Nej, nu ska jag se ett avsnitt av min favorit serie. Godnatt
T


Time for work

Ska strax åka iväg till jobbet. Tesie kommer förbi och hämtar upp Tuffs strax så att han slipper vara själv när jag jobbar. Mycket bra att ha hundvakt, tack för hjälpen raring.

Det är super bra väder nu ändå fryser jag och har ont i huvudet. Undrar om jag håller på att bli sjuk. Det vore inte alls bra nu när jag har så mycket jobb inplanerat. Men men, kanske ska försöka sova mer så att kroppen får vila lite.

Nu kommer hon.
/T


Dagis för hjärnan, den bör inte följa med på springturen!?

Ja, då var man uppe och iförd träningskläder. Tuffs har fått en morgonpromenad och jag ska upp till spåret och pinas lite med Lollo. Ja, idag känns det faktiskt enbart tungt att ge sig ut för att springa (kan det bero på mina sena arbetspass?!) men samtidigt som måste jag, kontrollbehov eller psykisk störning...jag vet inte.

I alla fall, så här ser jag ut när jag tränat njut och sola lite för mig när jag är opå jobbet sen.



Love
T

Mitt arkiv X

Galet akward moment när jag och Tessi var på väg från fabriksvägen där hon och älsklings-T hade mött mig. Vem alla världens pojkar möter vi om inte mitt självaste akriv x. Stelt, kallt och jävligt knepigt skulle jag beskriva vårt första nyktra möte på nästan ett år. Dock var han sig lik, inga större förändringar vad jag kunde se. Någon tatoo på skinkan som jag missade kanske men inget märkvärdigare.

En annan spännande sak som hände idag var att självaste Lill-Babs var och drog några drinkar på jobbet under kvällen.

Jag vet inte vem jag blev mest glad över att se...
T

Victoria fyller år!

Någon fyller visst 32 år idag, grattis prinsessan.



Jag vill också vara en prinsessa...
T

HAVRETJAFS!



Jag blir så arg.
Havregrynsgröt ska vara så himla bra enligt alla. Nyttigt, mättande och laddat med energi. Men seriöst, jag är mätt i max två timmar efter en portion och om det känns som om det är så himla nyttigt vet jag inte. Det kan ju i och för sig bero på att jag måste ha på en massa sylt för att det inte ska smaka åker liksom. Nej fy, illa att det utgör 50% av min kost just nu. Den andra hälften består av skorpor med ost. Nyttigt? Oerhört.

T

Regnjacka kommer bli; is the shit!



Ja, min kära S som lämnat mig en stund för LA upplyste mig om att i Göteborg kan vi verkligen inte ha paraply när det regnar eftersom det blåser för mycket. (Jag hade hoppats på att det inte skulle regna alls...) Så nu är jag på jakt efter en fräsch regnjacka. Hittade denna snygging på Ellos, för 129 kr är den min. Skulle passa snyggt till mina röda gummistövlar.

Den ska jag nog fundera på,
T

Morning darlings!

Bästa sättet att vakna på måste vara att höra sin hund bajsa på sovrumsgolvet. Löst, slemmigt och med en stank som det inte går att somna om till. Det vara bara att gå upp, städa rent och sedan take him fo a walk. Jag älskar min hund.



Gos-unge!

/ T

Sweeties



Du är värd det bästa sugar!

T

En resa

Som tidigare utlovat ska jag återberätta en mycket obehaglig händelse som skedde när jag skulle transportera Herman från Gröndal till Vallentuna. Det startade lite labilt med en springtur till tvärbanan = kan liknas vid kanin i torktumlare men han klarade sig utan större skador. Åkte en station för att efter en byebye-kiss från kusin gå med stadiga fotsteg mot tunnelbanan, tre minuter visade displayen och jag jag klarade alla form av hinder trots burens osmidighet. Kom ordentligt på tunnelbanan, ställde ner buren på innersta sätet och andades ut. Vi hade överlevt den första etappen. Efter en station sätter sig en aning bortkommen man (40 år?) mitt emot mig och stirrar in i buren på en liten tuss som faktiskt är en kanin. Trots att det inte var särskilt svårt att se frågar han vad jag har i buren. En kanin, svarar jag kort. Är det din? Fortsätter mannen. Ehm, ja, det är min. Jag börjar känna obehaget krypa längs ryggen då han slutar stirra på buren och istället fäster blicken på mig. Har du fler? Frågar han. Nej, svarar jag. Är du på väg hem nu? Fortsätter han. Mjo... jag tvekar. Är det smart att säga det? Bor du själv? Mannen väntar på svar. Nej, jag har en hund...Jag förbannar mig själv, varför är jag ärlig för? Jasså, så du ska hem helt ensam till dina djur? Mannens blick glider ner och håller sig i trakterna mellan min haka och midja, Obehaget ökar kraftigt och jag drar till en lögn. Nej, jag bor med mina djur OCH MIN POJKVÄN. I mitt huvud fortsätter jag och säger att min pojkvän i starkast i världen och alltid bär runt på ett skjutvapen ifall att någon skulle så mycket som slänga en blick på hans tjej. Men mannen avbryter mina försvarstankar. Vi kan vara vänner, jag tror vi kan göra mycket roliga saker du och jag. Han ler lite, ett leende som får mig att förstå precis va för roliga saker han menar, jag tackar snällt nej och stirrar ut genom fönstret. Håller ett stadigt tag om buren, som om han skulle rå åt sig Herman liksom. Det var 4 stationer kvar och mitt hjärta slog så fort att jag trodde det syntes hur min puls löpte amok innanför min kavaj. Mannen släppte mig inte med blicken, han frågade istället om jag ville ha chips och vad jag hette. Jag drog till med dagens andra lögn, jag heter Sara svarade jag och ignorerade frågan om hans svettiga chips. Sara..Sara..Sara, han liksom smakade på namnet, rullad de mellan tungan och sa det på en rad olika sätt. Jag ville spy men tänkte på resten av passagerarna. Det vore inte rättvist. När vi rullar in på stationen vid Danderydssjukhus väntar jag med att förberada mig på att gå av så att han inte hinner följa efter. Så när dörrarna slås upp accelerar jag och tar alla mina saker, inklusive Herman och går av. Till min förskräckelse slänger sig mannen också av, han klarade det precis. Jag ställer mig helt stilla och väntar på vart han ska ta vägen. Mannen går 10 meter men väntar sedan med blicken på mig. Tåget tillbaka kommer och jag låtsas gå på och så gör också mannen, dock hinner jag av med bur och hela alltet. Det gör inte han. Tåget åker tillbaka med mannen och jag går upp mot min buss med lite darr på benen. Väl på bussen sätter sig en pälsallergiker bakom mig och tror helt seriöst att jag ska flytta på mig trots att jag satte mig långt bak för att inte vara i vägen där framme där det är anpassat för känsliga. En tjej råder damen att ta en plats längre fram och ger mig ett vänligt leende. Jag andas ut, somnar nästan på bussen men lyckas ta mig hem och stoppa in Herman i uteburen där han sitter än idag, 4 dagar senare.

Det är inte alltid kul att vara djutransport.
T

Till S



Jag är uppriktigt glad för din skull.

Jag är tacksam över att våra mammor skaffade barn samtidigt. Det har gett mit så mycket kärlek och lycka. Vår relation är något speciellt, något utöver vanlig vänskap. Vi har blodsband man aldrig kan ta ifrån oss, en systerlig vänskap, en relation bottnad i förtroende. Du finns alltid där för mig och kommer också alltid göra det i framtiden vad som än händer. Det känns otroligt bra och jag lovar att göra precis samma sak för dig. Vi kan vara ifrån varandra under en period, låta allt vila, för att sedan när vi ses igen vara lika nära som innan. Ibland känns det som om vi lever varandras liv, vi känner med varandra i med- och motvind, vi upplever händelser genom varandra och vi delar känslor mellan oss. Det är fantastiskt att få leva livet med en person som dig. Du är min närmaste och ingen kan ta din plats. Du känner mig rakt igenom och vet allt redan. Jag behöver aldrig ursäkta mig inför dig, jag kan vara mig shälv och du tar mig för den jag är oavsätt hur var och när. Jag är stolt över att vara din kusin. Det är svårt att sätta ord på känslor, tacksamhet, men jag har försökt. Jag hoppas du förstår.

Jag älskar dig.
din T

SATC



Always and forever

Tíllbaks till Tv'n.
T

Kvällsplaner: Glass, SATC & mjölkdrink

Okej, nu sitter jag här med håret fullt av små ljusa slingor. S har kletat i färgen så nu v'äntar jag på att få skölja. 15 minuter kvar. Hoppas verkligen det blir bra och täcker min fula utväxt en bit. Juste, vad tycker ni om designen? Den är ny för idag. Jag och S knåpade ihop den efter träningspasset.

Nej, nog om det. Nu väntar lax, ansiktsmask och manikyr.

Hoppas håret sitter kvar efter duschen.

Love
T

Design

Puh, nu har jag jobbat en hel del med bloggen och ändå är jag inte nöjd. Får låta det vila lita nu och sen får jag ta upp arbetet igen när jag inte är så blind på det.

Puss
T

Frukostdate

God morgon, dags för mig att ta mig till Lollo för en frukostdate. Mycket trevligt.

T


Jag har börjat skriva på ett nytt kapitel

Så där ja, nu är jag ett steg närmare min framtid. Eller ja, det hade jag ju varit i vilket fall som helst men nu är jag ett steg närmare Göteborg. Jag har nämligen skickat in mina betyg till antagningen så nu är det bara att hålla tummarna. Om två månader är det mycket möjligt att jag är i en lägenhet i GBG och lyfter in min säng och sätter upp tavlor eller kanske målar om ett rum eller två.



Ja, vintern som kommer är tanken att jag ska uppleva långt från Stockholm. Vintern som jag oftast brukar ha ganska kämpigt att överhuvudtaget överleva ska jag kämpa mig igenom i en helt annan miljö. Det är skönt att S också ska åka på den resa med mig, mycket skönt.

Nu ska jag äta lunch.

T


God morgon för idag och för resten av livet

Ja, jag har blivit knäpp. Helt galen. Seriöst. Jag känner mig rastlös efter mindre än en veckas ledighet och får ångest känslor över hur mycket tid jag "slösar" bort. Att som idag vakna klockan tio känns som rena rama döden för min dag och att jag ska jobba ikväll får dagen att kännas mer kort. Dock något mer betydelsefull. Jag har egentligen saker att göra, saker som har väntat och stått tillbaka under våren men som vanligt med mig har jag svårt att sätta fart med punkter jag inte har någon deadline för (eller får betyg för...jag har blivit betygsstörd, tack skolan...tack). Men i alla fall. Första delen av veckans planering då, här kommer den.

Måndag: Städa upp de sista i rummet så att jag kan sova i min säng i stället för i gästrummet. Leta reda på körskolans telefonnummer och peppa mig själv inför samtalet. Posta mina betyg så att min ansökning om högskolan blir godkänd, köpa SL-sommarkort och jobba 16.45-22.

Tisdag: Body Pump klockan 12, ringa körskolan och boka in 10 lektioner...körtkortet ska tas i sommar och sedan jobba 16.45-22.

Onsdag: Yoga klockan 12 där efter simning och sedan jobba 16.56-22.

Nej, nu måste jag använda min tid lite mer effektivt så att jag slipper gräva ner mig i jobbigheter.

Tuva 

Tankar i regnet

Jag sitter i fönstret och tittar på regndropparna, nu har det regnat i flera dagar vilket ger en tid att tänka, tänka mycket och länge. Jag har funderat på något jag och min syster disskuterade förut; Att man tillhör vissa personer.

Ja, jag förstår att ni inte förstår vad jag syftar på så låt mig förklara mer noga. När man träffar en kille är det oftast så att han ligger i en pause eller brytit upp med en tjej. Det blir ju så när man blir äldre och de flesta har sitt första seriösa förhållande, vi skaffar oss alla ett arkiv av ex. Mer eller mindre omtyckta sådana också. Men i alla fall, denna tjej kan komma att ta en plats i hans arkiv men kan också förbli hans tjej. Oavsätt vad känns det som att han alltid kommer tillhöra henne. Han kommer alltid tillhöra sitt arkiv på ett högst märkligt sätt. I arkivet finns så många minnen, alla "första gången situationerna" och olika händelser som format honom till det som jag vill ha. Alltså har hans arkiv format honom till den trofé jag vill vinna. Detta känns väldigt olustigt och nästan osmakligt att ta över någon som är formad på ett visst sätt och då också tillhör dess skapare.

Jag vet att det kanske är lite spårat och låter märkligt men ibland är det också svårt att sätta ord på känslor.

T


Min älskling

MIn älskling i dig är död. Du lever än men han är död. Minnena av min älskling är många, starka och  fyllda av lycka, delvis. Det finns en del som är svarta, mörka och outhärdliga men det var du, inte min älskling. Min älskling är borta, långt borta. Eller kanske någonstans djupt inom dig. Djupt, djupt i hjärtat kanske han finns i ett stilla tillstånd.Möjligen inte död, men för långt borta för att visa sig levande. Kan vi väcka min älskling, få min älskling att leva igen, älska igen. Eller är du för stark för att låta min älskling komma fram, är din moral, dina principer och dina tankar för starka för att min älsklings känslor ska få utlopp. Låser du in min älskling, hans känslor, dina känslor, låser du in dig själv. Är du min älsklings skal, hans fasad. I så fall, om ni är ett, låt min älskling komma fram, låt min älskling ta över. Min älskling vill, du vill.

Jag älskar min älskling, jag älskar dig.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0